inkolinko

God Morgon!

Blodomloppet som jag och Maja sprang i Onsdags gick uuutmärkt! 

Jag kan inte riktigt förstå det hela - jag betade av hela 10 km-banan utan att behöva stanna en enda gång!

Jag är så imponerad och stolt så jag vet inte riktigt vart jag ska säga - förutom att jag älskar min kropp.

Det var nog nån slags tävlingsinstinkt som slog igång när jag de första km joggade fram med alla andra deltagare. Det var som en tjock ström av människor som ringlade sig fram i skogen som jag sögs med i - sen var det viljan som tog över - hela dagen hade jag peppat och laddat för loppet utan att göra en så stor sak av det "idag ska jag springa eller gå så långt jag orkar och det kommer bli riktigt kul" Att vara mentalt stark inför nåt man ska göra kan vara mer avgörande än vad man tror! Man ska se sig som en vinnare! 

Jag fick sluttiden 1.06.20 - och jag som bara hade sprungit max 5 km på vanlig asfalt köttade på 10 km på grusväg och lerig skogsterräng och fick en så fin tid! Kroppen sitter på mer styrka än vad man tror och jag beundrar den för det!

Jag måste ju också gratulera min kära vän Maja som fick sluttiden 1.01.02!

Hoppas ni alla får en bra dag.... med en liten springrunda?